Egypten - uppdateringar och länkar – 15/2

* Al-Masry Al-Youm rapporterar om gårdagens demonstration för upplösning av den statskontrollerade fackliga federationen EFTU.

* Den liberale politikern och f.d. presidentkandidaten Ayman Nour säger till israelisk tv att Egyptens fredsavtal med Israel måste förhandlas om. Uttalandet är inte alls så förvånande som Haaretz antyder – det israeliska etablissemanget tycks ha lurat sig självt med talet om att bara muslimska extremister är kritiska mot Israel. (De flesta egyptier är inte motståndare till freden i sig, men mot det sätt Israel utnyttjat freden med Egypten till att kraftigt bygga ut sina olagliga bosättningar på ockuperad mark i strid mot Camp David-avtalets skrivningar om det palestinska folkets rättigheter, samt till att invadera och bomba Libanon och Gazaremsan sönder och samman utan rädsla för att utlösa ett fullskaligt arabiskt-israeliskt krig).

* Stratfor erbjuder en oerhört nedslående men tyvärr ganska realistisk analys av verkligheten i Egypten som sammanfattas i artikelns slutkläm: "An 82-year-old man has been thrown out of office, and his son will not be president. The constitution and parliament are gone and a military junta is in charge. The rest is speculation."

* En ganska bra skildring av splittringen inom oppositionen och det växande missnöjet med den handfull medelklassbloggare som gjort sig till talesmän för revolutionen och militärjuntan på samma gång.

* Muslimska brödraskapet meddelade igår att de planerar att bilda ett politiskt parti så fort de nödvändiga reformerna genomförts (idag är partier på religiös grund förbjudna).

* Egyptiska journalister kräver att såväl journalistfackets som de statliga TV-kanalerna och tidningarnas chefer ska avskedas för deras motstånd mot revolutionen.

* Det statliga järnvägsbolaget har lovat fasta anställningskontrakt åt 8 000 "tillfälliga" anställda efter de senaste dagarnas strejk. Fler sådana eftergifter är att vänta den närmaste tiden – militären kan knappast slå ned hela strejkvågen med våld och till skillnad från de övertygade nyliberalerna i den avsatta regeringen är de mer intresserade av stabilitet och regimens överlevnad än att fullfölja en ekonomisk agenda till varje pris.

* Flera höga polischefer som ansvarade för säkerheten i Kairo under de senaste veckornas protester har avskedats. En symbolisk gest som är långtifrån människorättsorganisationernas krav att den avskydda och mäktiga interna säkerhetstjänsten, mabahith amn al-dawla, ska upplösas.

* Arméledningen har utsett en "moderat islamist" till ordförande i den arbetsgrupp som enligt tidigare uppgifter har 1o dagar (!) på sig att skriva om konstitutionen. (Nu visar det sig att man bara ska skriva om de artiklar som Hosni Mubarak lovade att ändra redan innan han avgick). Människorättsadvokaten Gamal Eid är en av många som är kritiska mot gruppens sammansättning – han menar att den består av lojalister med den förra regimen och personer från Muslimska Brödraskapet, men inga oberoende domare. Snarare än öppenhet och dialog med hela folket tycks någon slags kohandel med utvalda delar av oppositionen vara i görningen.

* Premiärministern Ahmed Shafiq lovar att utse nya ministrar som är "accepterade av samhället" inom kort.

* Mer om Mubaraks sista dagar. Man kan ta de här historierna för vad de troligen är – löst skvaller – eller så kan man se dem som en indikation på hur Egyptens nya makthavare skulle vilja att folket såg på situationen. Att peka ut Gamal Mubarak som ansvarig för det egyptiska samhällets korruption och till och med för faderns vägran att inse att spelet var över tjänar generalernas syften utmärkt, eftersom det fritar dem själva från ansvar.